Välj en sida

EKG används för att bedöma om en ocklusion har upphört och flödet således återupprättats. Detta är av särskild viktig vid PCI-behandling då man vill kunna utvärdera effekten av interventionen. ST-återgång och T-vågsinversion används för att bedöma detta.

ST-återgång

Vid framgångsrik reperfusion ses en snabb och höggradig normalisering av ST-höjningarna (ST-återgång). Som regel är ST-återgången komplett inom en timma vilket indikerar lyckad reperfusion (öppetstående kranskärl). ST-återgången förklaras av att membranpotentialerna i det ischemiska området normaliseras när syreförsörjningen är återställd. Erinra att ST-höjningarna även normaliseras som en del av infarktens naturalförlopp (Figur 73, nedan). Den naturliga ST-återgången är dock mycket långsammare och förklaras av att membranpotentialerna i området upphör allteftersom cellerna dör.

EKG är en bättre markör för reperfusion än angiografi. Man har visat att angiografiskt kranskärlsflöde inte alltid korrelerar med myokardperfusion på mikrovaskulär nivå. Detta beror troligen på distal mikroembolisering och skadad mikrocirkulation. Cirka 15-35% av patienter med STEMI har inadekvat normalisering av myokardreperfusion trots återställt epikardiellt kranskärlsflöde. EKG är ett utmärkt verktyg för att kvantifiera mikrovaskulärt blodflöde, detta eftersom ST-T-förändringarna avspeglar myokardstatus direkt.

ST-återgång är särskilt viktigt att bedöma vid trombolys eftersom denna behandling ger relativt osäker reperfusion. Vid trombolys vill man se 50% ST-återgång inom 60 minuter, annars bör man ta ställning till rescue-PCI.

Bedömning av ST-återgång kan göras såväl med kontinuerligt ST-övervakning som med seriella 12-avlednings-EKG men förstnämnda metoden är att föredra. ST-återgång mäts i avledningar med högst ST-höjning.

Figur 73. Det elektrokardiografiska naturalförloppet vid STE-AKS.

Figur 73. Det elektrokardiografiska naturalförloppet vid STE-AKS.

T-vågsinvertering

Den långsamma ST-återgången som är en del av infarktens naturalförlopp åtföljs av en gradvis T-vågsinvertering (Figur 73). Dessa T-vågsinversioner kallas postischemiska eftersom de indikerar att infarkten är färdigställd och ingen ischemi kvarstår. De inträder som tidigast 5-6 timmar efter infarceringen (men inom ett dygn). En snabb T-vågsinversion som inträder inom 4 timmar efter reperfusion är däremot en robust indikator på lyckad reperfusion (öppetstående kranskärl). Detta är associerat med bättre prognos, återkomst av R-vågor och bättre vänsterkammarfunktion.

Accelererad ventrikulär rytm (idioventrikulär rytm)

Accelererad ventrikulär rytm (även kallad idioventrikulär rytm)  är en godartad ventrikulär rytm med frekvens 60-100/min vilket är högre än vanlig ventrikulär rytm (<40/min) men lägre än ventrikeltakykardi (>100/min). Idioventrikulär rytm ses hos uppskattningsvis 15-50% av reperfunderade patienter. Rytmen indikerar återställt kranskärlsflöde och reperfusion. Denna arytmin orsakar ytterst sällan hemodynamisk påverkan och upphör självmant. Det är oklart om idioventrikulär rytm korrelerar med överlevnaden.

error: Innehållet är skyddat.