Quick Inventory of Depressive Symptomatology (QIDS-SR16)

Klinisk bakgrund

Quick Inventory of Depressive Symptomatology (QIDS-SR16) är ett självskattningsinstrument som fyller ett specifikt kliniskt behov: att kvantifiera depressiv symtomsvårighetsgrad på ett sätt som går att upprepa ofta och med liten patientbörda. Instrumentet utformades som en förkortad version av det 30-itemslånga Inventory of Depressive Symptomatology (IDS-SR) och avsågs att täcka alla nio DSM-kriterier för egentlig depression i en format som klarar upprepad administration [1]. Det har använts som primärt utfallsmått i den stora pragmatiska behandlingsstudien STAR*D, vilket bidragit till dess spridning i både forskning och klinisk rutin [3].

Poängen är inte en diagnostisk intervju. Den förutsätter att diagnosen redan är ställd eller misstanke finns, och den ska användas för att följa svårighetsgrad och behandlingsrespons över tid snarare än för att fastställa om en depression föreligger.

Beräkning av Quick Inventory of Depressive Symptomatology

QIDS-SR16 omfattar nio symtomdomäner som var och en skattas 0 till 3, med en totalpoäng som spänner från 0 till 27:

$$\text{QIDS-SR16} = \sum_{i=1}^{9} \text{domän}_i$$

Domänerna motsvarar de nio DSM-kriterierna för egentlig depression: sömnstörning, nedstämdhet, förändrad aptit eller vikt, koncentration och beslutsfattande, självbild, tankar om död eller suicid, intresse för vanliga aktiviteter och personer, energinivå samt psykomotorisk förändring.

Tre av domänerna är sammansatta i den meningen att var och en sammanfattar flera delsymtom till ett enda domänvärde. För sömnstörning väljs den högsta skattningen bland insomningssvårigheter, uppvaknanden mitt i natten, tidigt uppvaknande och hypersomni. På motsvarande sätt väljs för aptit/vikt det mest uttalade delsymtomet bland minskad aptit, ökad aptit, viktnedgång och viktuppgång, och för psykomotorisk förändring bland hämning och rastlöshet. Denna princip att välja maximum bland delsymtom är central för instrumentets design och måste följas vid skattning [3].

Härledningskohorten utgjordes av 596 vuxna öppenvårdspatienter behandlade för kronisk, icke-psykotisk egentlig depression [1]. Internal consistency var hög (Cronbachs alpha 0,86) och totalpoängen korrelerade starkt med IDS-SR30 (r = 0,96) och HAM-D24 (r = 0,86). Relationen till HAM-D17 kan approximeras som att HAM-D17-poängen är ungefär 1,3 gånger QIDS-SR16-poängen [1].

Tolkning i praktiken

QIDS-SR16 är i första hand ett kontinuerligt mått på svårighetsgrad och förändring över tid. Eftersom kalkylatorn inte definierar fasta tolkningsband ska poängen tolkas i ljuset av patientens utgångsvärde och behandlingsmål snarare än som en absolut kategorisering. En minskning med cirka hälften har i behandlingsstudier använts som ett mått på behandlingssvar, och en låg poäng vid uppföljning som ett tecken på remission.

Zimmerman och medarbetare utvärderade hur väl QIDS-SR16 identifierade remission definierad enligt HAM-D17 hos 274 öppenvårdspatienter [2]. Vid den av utvecklarna rekommenderade remissionscutoffen var sensitiviteten hög men specificiteten låg, och den optimala cutoffen låg högre än den ursprungligen rekommenderade. Detta betyder i praktiken att en låg poäng är ett gott tecken men inte ensamt tillräckligt för att bekräfta remission, och att man vid osäkerhet bör verifiera med en strukturerad klinisk bedömning [2].

Item 6, tankar om död eller suicid, ska alltid tolkas separat och leda till direkt klinisk uppföljning oavsett totalpoäng. Ett värde av 2 eller 3 på denna domän indikerar suicidal ideation av grad som kräver omedelbar riskbedömning.

Validering och prestanda

Utöver härledningsstudien har QIDS-SR16 utvärderats i över 40 studier enligt en sammanställd översikt [3]. Intern konsistens har generellt varit acceptabel och instrumentet har visat hög samtidig validitet gentemot både IDS-SR30 och HAM-D [1].

En kritisk utvärdering baserad på data från en randomiserad studie av psilocybin mot escitalopram visade emellertid på flera psykometriska svagheter [3]. Cirka 90 % av QIDS-SR16:s items är sammansatta, det vill säga de innehåller flera delsymtom i ett och samma item, jämfört med 24 % för BDI-IA och 42 % för MADRS. Detta skapar risk för att två patienter tolkar samma item olika beroende på vilket delsymtom de fäster vikt vid, vilket ökar varians och försämrar mätprecision [3].

Test-retest-reliabilitet har utvärderats i endast tre studier över cirka två veckor, med intra-class correlation (ICC) mellan 0,49 och 0,77, vilket är lägre än för MADRS (ICC > 0,93), HAM-D (ICC 0,94) och BDI-II (ICC 0,89) [3]. Interkorrelationerna mellan delsymtomen inom de sammansatta domänerna är svaga: för sömndelsymtom 0,16 till 0,47 och för psykomotoriska delsymtom 0,22, vilket innebär att valet av maximum bland delsymtom kan variera mellan tillfällen och bidra till mätbrus [3].

I den kliniska studien där QIDS-SR16 var preregistrerat primärt utfallsmått misslyckades instrumentet med att påvisa en behandlingsskillnad som 14 av 16 andra utfallsmått identifierade [3]. En item- och faktornivåanalys av samma data visade att behandlingsskillnader framträdde tydligare när enskilda symtom och depressiva faktorer analyserades separat, vilket tyder på att sum-poängen kan maskera förändringar i centrala depressiva symtom [3].

Begränsningar

Instrumentet gäller för egentlig depression och har validerats hos vuxna öppenvårdspatienter med kronisk, icke-psykotisk depression [1]. Det saknar validering för patienter med psykotiska drag, bipolär sjukdom i depressiv fas (dock har det använts även där utan formell validering), hos ungdomar och i allmänhet för patienter med akut svår sjukdom som kräver slutenvård.

De sammansatta itemsen för sömn, aptit/vikt och psykomotorik är instrumentets största metodologiska svaghet. När ett domänvärde utgörs av det högsta skattade delsymtomet, och delsymtomen interkorrelerar svagt, blir domänpoängen instabil över tid [3]. Detta drabbar särskilt upprepade mätningar där patienten kan skatta olika delsymtom som mest uttalat vid olika tillfällen.

QIDS-SR16 mäter inte ångest, som ofta är samtidigt förekommande vid depression. Det saknar också items för kognitiva svårigheter utöver koncentration och beslutsfattande, vilket kan undervärdera svårighetsgrad hos äldre patienter där kognitiva symtom kan dominera.

Som självskattningsinstrument är det beroende av patientens insikt och förmåga att skatta egna symtom. Vid svår psykomotorisk hämning, uttalad skuld eller suicidalitet kan patienten undervärdera eller överskatta symtom, och instrumentet ska inte ersätta utan komplettera en klinisk bedömning.

Källor

1. Rush AJ, Trivedi MH, Ibrahim HM, m.fl. The 16-Item Quick Inventory of Depressive Symptomatology (QIDS), clinician rating (QIDS-C), and self-report (QIDS-SR): a psychometric evaluation in patients with chronic major depression. Biol Psychiatry. 2003;54(5):573-583. PMID: 12946886
2. Zimmerman M, Martinez J, Attiullah N, m.fl. Determining remission from depression on two self-report symptom scales: a comparison of the Quick Inventory of Depressive Symptomatology and the Clinically Useful Depression Outcome Scale. Compr Psychiatry. 2012;53(7):1034-1038. PMID: 22520091
3. Weiss B, Erritzoe D, Giribaldi B, m.fl. A critical evaluation of QIDS-SR-16 using data from a trial of psilocybin therapy versus escitalopram treatment for depression. J Psychopharmacol. 2023;37(7):717-732. PMID: 37122239