ALAT

ALAT (alaninaminotransferas) är ett enzym som huvudsakligen finns i hepatocyternas cytoplasma. Vid skada på levercellsmembranet läcker enzymet ut i blodbanan, vilket gör ALAT till den känsligaste och mest specifika rutinmarkören för hepatocellulär skada.

Indikation

ALAT ingår i leverstatus och beställs vid misstänkt leversjukdom, oklara buksymtom, trötthet, ikterus, förhöjda levervärden vid tidigare provtagning, uppföljning av läkemedelsbehandling med känd hepatotoxicitet (t.ex. statiner, metotrexat, paracetamolintoxikation), alkoholöverkonsumtion, misstänkt fettlever/metabol leversjukdom (MASLD) samt inför och under utredning av virushepatit. Provet används även som screening vid hälsokontroller och inför donation av blod eller organ.

Fysiologisk bakgrund

ALAT katalyserar överföringen av en aminogrupp från alanin till alfa-ketoglutarat, en reaktion kopplad till glukoneogenes och aminosyrametabolism. Enzymet finns i högst koncentration i levern men förekommer i mindre mängd även i njurar, hjärta och skelettmuskulatur, vilket gör det mer leverspecifikt än ASAT. Vid cellskada, oavsett orsak (inflammation, hypoxi, toxisk påverkan, viral infektion), ökar membranpermeabiliteten och ALAT läcker ut i cirkulationen. Halveringstiden i plasma är cirka 47 timmar.

Provtagning och preanalys

Provet tas som venöst blod i serum- eller plasmarör (gelrör). Fasta krävs inte. Kraftig muskelansträngning kort före provtagning kan ge en lätt stegring. Hemolys bör undvikas då den kan påverka analysen. Provet är stabilt i kylskåp i flera dygn.

Referensintervall

Vanliga referensintervall är ungefär 10–70 µkat/L hos män och 10–45 µkat/L hos kvinnor, men intervallen varierar mellan laboratorier beroende på metod och analysinstrument. Använd alltid det aktuella laboratoriets angivna referensintervall vid tolkning.

Tolkning

Förhöjda värden

Kraftigt förhöjt ALAT (>10–20 gånger övre referensgränsen) talar för akut hepatocellulär skada: akut virushepatit (A, B, C, E), läkemedels- eller toxininducerad leverskada (t.ex. paracetamolintoxikation), ischemisk hepatit ("chockleverl") eller autoimmun hepatit i skov. Måttlig till lätt stegring (upp till 5–10 gånger) ses vid kronisk virushepatit, alkoholrelaterad leversjukdom, metabol fettleversjukdom (MASLD/MASH), hemokromatos, alfa-1-antitrypsinbrist, Wilsons sjukdom, celiaki och vid en rad läkemedel. ALAT/ASAT-kvot >1 talar oftast för icke-alkoholorsakad leversjukdom, medan kvot <1 (ASAT dominerar) är typiskt vid alkoholrelaterad leverskada.

Sänkta värden

Låga eller icke mätbara värden saknar klinisk betydelse. Mycket låga nivåer har i enstaka studier kopplats till sarkopeni och undernäring hos äldre, men detta har ingen praktisk tolkningsrelevans i rutinsjukvård.

Felkällor och interferens

Kraftig fysisk ansträngning, muskelskada och intramuskulära injektioner kan ge falskt förhöjt värde eftersom ALAT även finns i muskelvävnad, om än i lägre grad än ASAT. Hemolys i provet kan störa den fotometriska analysen. Vitamin B6-brist (pyridoxalfosfat är kofaktor) kan ge falskt lågt ALAT och maskera leverskada, vilket ibland ses hos alkoholister och malnutrierade patienter. Body mass index och kön påverkar normalvärdet; män har generellt högre nivåer. Nyfödda och spädbarn har fysiologiskt högre ALAT än vuxna.

Vidare utredning

Vid nyupptäckt förhöjt ALAT bör övrigt leverstatus (ASAT, ALP, GT, bilirubin, albumin, PK/INR) tas för att avgöra mönster (hepatocellulärt vs kolestatiskt). Vid kraftig stegring eller koagulopati krävs akut handläggning med tanke på fulminant leversvikt. Riktad utredning inkluderar virusserologi (hepatit A, B, C, ev. E), autoantikroppar (ANA, SMA, LKM, AMA) vid misstänkt autoimmun genes, ferritin och transferrinmättnad vid misstänkt hemokromatos, alfa-1-antitrypsin, coeruloplasmin vid misstanke om Wilsons sjukdom hos yngre patienter, samt leverultraljud för att bedöma steatos, cirros och gallvägsförändringar. Läkemedelsanamnes och alkoholanamnes är centrala.

Sammanfattning

ALAT är den mest leverspecifika rutinmarkören och central i utredning av hepatocellulär skada. Graden av stegring och kvoten mot ASAT ger viktig diagnostisk vägledning, men provet måste alltid tolkas tillsammans med övriga leverprover och klinisk bild.

Källor

1. Kwo PY, Cohen SM, Lim JK. ACG Clinical Guideline: Evaluation of Abnormal Liver Chemistries. Am J Gastroenterol 2017. PMID: 28656853
2. Green RM, Flamm S. AGA technical review on the evaluation of liver chemistry tests. Gastroenterology 2002. PMID: 12454864
3. Tietz Textbook of Clinical Chemistry and Molecular Diagnostics. Elsevier.
4. Kalas MA m.fl. Abnormal liver enzymes: A review for clinicians. World J Hepatol 2021. PMID: 34630882