Folat (vitamin B9) är ett vattenlösligt vitamin som krävs för DNA-syntes och metylering, och provet beställs framför allt vid utredning av makrocytär anemi samt vid tillstånd med ökad folatförbrukning eller -förlust.
- 7–40 nmol/L (serum-/plasmafolat, vuxna)
Folat, vitamin B9, S-Folat
Vattenlösligt vitamin som krävs som kofaktor för enkolstegsöverföringar i purin- och tymidylatsyntes samt för remetylering av homocystein till metionin.
- Otillräckligt intag (undernäring, alkoholism, ensidig kost)
- Malabsorption (celiaki, IBD, tunntarmsresektion)
- Ökad förbrukning (graviditet, amning, hemolytisk anemi, malignitet)
- Läkemedel (metotrexat, trimetoprim-sulfametoxazol, fenytoin, sulfasalazin)
- Folattillskott
- Vegetarisk/vegansk kost rik på gröna grönsaker
- Vitamin B12-brist (metylfolatfällan)
- Bakteriell överväxt i tunntarmen
Indikation
Folat analyseras vid makrocytär eller megaloblastisk anemi, oförklarad trötthet med förhöjt MCV, hos patienter med malabsorption (celiaki, kort tarm, inflammatorisk tarmsjukdom), vid kronisk alkoholöverkonsumtion, undernäring och ätstörning, samt vid tillstånd med ökad cellomsättning som hemolytisk anemi och myeloproliferativa sjukdomar. Provet tas också inför och under graviditet vid misstanke om bristtillstånd, samt hos patienter på folatantagonister (metotrexat, trimetoprim, vissa antiepileptika) med symtom på brist.
Fysiologisk bakgrund
Folat finns naturligt i gröna bladgrönsaker, baljväxter, lever och berikade livsmedel, och absorberas i proximala tunntarmen efter dekonjugering av polyglutamatformer. Det är en essentiell kofaktor för enkolstegsöverföringar i syntesen av puriner och tymidylat samt för remetylering av homocystein till metionin, en reaktion som kräver metylkobalamin (B12) som samverkande kofaktor. Kroppens folatlager är relativt små (räcker typiskt några månader), vilket gör att brist kan uppstå snabbare än vid B12-brist, där leverdepåerna räcker flera år.
Provtagning och preanalys
Venöst blodprov, serum eller plasma (beroende på lokal metod). Fasta rekommenderas inte generellt men vissa laboratorier föredrar fasteprov. Provet är ljuskänsligt och bör skyddas från direkt solljus, samt bör analyseras relativt snart efter provtagning eftersom folat kan brytas ned vid förvaring. Nyligen intagen måltid rik på folat kan ge övergående stegring av serumfolat utan att spegla kroppens faktiska lagerstatus, varför erytrocytfolat ibland används som ett mer stabilt mått på långsiktig folatstatus.
Referensintervall
Typiskt referensintervall för serum-/plasmafolat hos vuxna är cirka 7–40 nmol/L, men intervallet varierar mellan metoder och laboratorier. Erytrocytfolat, som speglar folatstatus över en längre tidsperiod (motsvarande erytrocyternas livslängd), har ett annat referensintervall och används vid vissa laboratorier som förstahandstest. Använd alltid det lokala laboratoriets angivna referensintervall.
Tolkning
Förhöjda värden
Förhöjt folat ses vid folattillskott, vegetarisk/vegansk kost rik på gröna grönsaker, samt vid vitamin B12-brist, där folat "fångas" i sin metyltetrahydrofolatform och inte kan användas i cellmetabolismen (den så kallade "metylfolatfällan"), vilket paradoxalt kan ge normalt eller högt serumfolat trots funktionell folatbrist på cellnivå. Förhöjt värde ses även vid bakteriell överväxt i tunntarmen, där bakterier syntetiserar folat som absorberas.
Sänkta värden
Folatbrist orsakas främst av otillräckligt intag (undernäring, alkoholism, ensidig kost hos äldre), malabsorption (celiaki, inflammatorisk tarmsjukdom, tunntarmsresektion), ökad förbrukning (graviditet, amning, hemolytisk anemi, exfoliativa hudsjukdomar, snabb celldelning vid malignitet) samt läkemedel som hämmar folatmetabolismen (metotrexat, trimetoprim-sulfametoxazol, fenytoin, sulfasalazin). Brist ger makrocytär megaloblastisk anemi, ofta med samtidig lätt leukopeni och trombocytopeni, samt hos gravida ökad risk för neuralrörsdefekter hos fostret.
Felkällor och interferens
Nylig måltid kan ge falskt högt serumfolat utan att spegla lagerstatus — erytrocytfolat är mindre känsligt för detta. Hemolys i provet kan läcka ut intracellulärt folat från erytrocyter och ge falskt förhöjt serumvärde. Ljusexponering och långvarig förvaring kan degradera folat i provet och ge falskt sänkta värden. Vid samtidig B12-brist kan folatvärdet vara missvisande högt trots faktisk cellulär brist (metylfolatfällan), varför B12 alltid bör analyseras parallellt vid makrocytär anemi.
Vidare utredning
Vid låg eller gränsvärdig folatnivå bör homocystein analyseras som funktionell markör (förhöjt vid folatbrist), samt B12, för att utesluta samtidig eller alternativ B12-brist. Vid oklar genes bör celiakiserologi och utredning av malabsorption övervägas. Vid bekräftad brist ges peroral folsyresubstitution, men B12-brist bör alltid uteslutas eller behandlas samtidigt, eftersom isolerad folatbehandling kan maskera hematologiska tecken på B12-brist medan neurologisk skada progredierar.
Sammanfattning
Folatbrist är en vanlig och lättbehandlad orsak till makrocytär anemi, men provet måste tolkas tillsammans med B12 för att undvika att maskera en samtidig B12-brist. Erytrocytfolat ger en mer robust bild av långsiktig status än serumfolat, som lätt påverkas av senaste måltid.
Källor
- Green R m.fl. Vitamin B12 deficiency. Nat Rev Dis Primers. 2017. PMID: 28660890
- Socialstyrelsen. Folsyra och graviditet — rekommendationer om tillskott.
- Devalia V m.fl. Guidelines for the diagnosis and treatment of cobalamin and folate disorders. Br J Haematol. 2014. PMID: 24942828
- Tietz Textbook of Clinical Chemistry and Molecular Diagnostics. 6th ed. Elsevier; 2018.
- Reynolds E. Vitamin B12, folic acid, and the nervous system. Lancet Neurol. 2006. PMID: 16781992
