Hemoglobin (Hb) är det syrebärande proteinet i de röda blodkropparna och det mest centrala provet vid bedömning av anemi och polycytemi. Det ingår i praktiskt taget alla blodstatus och är ofta det första provet som tas vid oklar trötthet, blekhet eller misstänkt blödning.
- 134–170 g/L (män)
- 117–153 g/L (kvinnor)
- 8,3–10,6 mmol/L (män)
- 7,3–9,5 mmol/L (kvinnor)
Hb, S-Hemoglobin, B-Hemoglobin
Syrebärande protein i erytrocyterna; mäter blodets förmåga att transportera syre och definierar anemi respektive polycytemi.
- Järnbrist
- Talassemi
- Kronisk sjukdom/inflammation
- Akut blödning (efter hemodilution)
- Hemolys
- B12- eller folatbrist
- Benmärgssvikt
- Hemokoncentration (dehydrering, rökning)
- Kronisk hypoxi (KOL, sömnapné, hög höjd)
- Polycytemia vera
- Erytropoetinproducerande tumör
Indikation
Hb beställs vid utredning av trötthet, blekhet, andfåddhet och nedsatt fysisk prestationsförmåga, vid misstänkt akut eller kronisk blödning, som del av preoperativ bedömning, vid uppföljning av känd anemi eller pågående behandling (järn, B12, folat, erytropoesstimulerande läkemedel), vid graviditetskontroller, vid utredning av polycytemi eller misstänkt myeloproliferativ sjukdom, samt som rutinmässig del av blodstatus vid i princip all sjukhusvård och många öppenvårdsbesök.
Fysiologisk bakgrund
Hemoglobin syntetiseras i de erytroida prekursorcellerna i benmärgen och består av fyra globinkedjor, var och en bunden till en hemgrupp med ett centralt järnjon som binder syre reversibelt. Produktionen av röda blodkroppar regleras av erytropoetin, som frisätts från njurarna vid vävnadshypoxi. Hemoglobinkoncentrationen i blodet bestäms av balansen mellan produktion (benmärgsfunktion, järn-, B12- och folattillgång, erytropoetinnivå) och förlust (blödning, hemolys, destruktion i mjälte) samt av plasmavolymen, då hemodilution (t.ex. vid graviditet eller övervätskning) kan sänka uppmätt Hb utan att den totala erytrocytmassan minskat.
Provtagning och preanalys
Provet tas som venöst blod i EDTA-rör (blodstatusrör) eller kapillärt vid patientnära analys (t.ex. Hb-sticka/HemoCue). Fasta krävs inte. Kraftig hemokoncentration vid långvarig stas kan ge falskt förhöjt värde, medan provtagning i liggande ställning kan ge något lägre värde än i sittande på grund av plasmavolymsförskjutning. Vid kapillär provtagning bör första bloddroppen torkas bort då vävnadsvätska annars kan spä ut provet och ge falskt lågt resultat.
Referensintervall
Referensintervallet för vuxna män är ungefär 134–170 g/L och för vuxna kvinnor ungefär 117–153 g/L, med viss variation mellan laboratorier och analysmetod. Gravida kvinnor har fysiologiskt lägre värden på grund av ökad plasmavolym. Nyfödda har betydligt högre Hb som sjunker successivt under de första levnadsmånaderna. Använd alltid det lokala laboratoriets angivna referensintervall.
Tolkning
Förhöjda värden
Förhöjt Hb (polycytemi) ses vid relativ polycytemi på grund av hemokoncentration (dehydrering, diuretikabehandling, rökning), sekundär polycytemi orsakad av kronisk hypoxi (KOL, obstruktiv sömnapné, cyanotisk hjärtsjukdom, vistelse på hög höjd) eller patologisk erytropoetinproduktion (njurcancer, andra erytropoetinproducerande tumörer, erytropoetindopning), samt vid polycytemia vera, en myeloproliferativ neoplasi med JAK2-mutation som kräver särskild utredning och ofta samtidig förhöjning av leukocyter och trombocyter.
Sänkta värden
Sänkt Hb (anemi) har en mängd orsaker som brukar kategoriseras utifrån erytrocytstorlek (MCV): mikrocytär anemi (järnbrist, talassemi, kronisk sjukdom), normocytär anemi (akut blödning, hemolys, njursvikt, benmärgssvikt, anemi vid kronisk sjukdom/inflammation) och makrocytär anemi (B12- eller folatbrist, alkoholöverkonsumtion, hypotyreos, myelodysplastiskt syndrom, leversjukdom). Akut blödning ger initialt normalt Hb innan kompensatorisk hemodilution sänker värdet efter timmar till dygn.
Felkällor och interferens
Provtagningsposition (liggande vs sittande), stastid och hemokoncentration påverkar uppmätt värde. Vid akut blodförlust hinner Hb inte sjunka omedelbart eftersom plasma och erytrocyter förloras i samma proportion, vilket kan ge falsk trygghet vid akut blödning. Kraftig leukocytos eller extrem hyperlipidemi/paraproteinemi kan störa vissa analysmetoder och ge felaktigt resultat. Kapillärt Hb (HemoCue) kan skilja sig något från venöst värde och är mindre tillförlitligt vid perifer cirkulationssvikt eller ödem.
Vidare utredning
Vid nyupptäckt anemi bör MCV, MCH, retikulocyter, järnstatus (ferritin, transferrinmättnad), B12 och folat samt inflammationsmarkörer (CRP) kompletteras för att fastställa genes. Vid misstänkt blödning krävs riktad utredning mot blödningskälla (t.ex. gastroskopi/koloskopi vid gastrointestinal blödning). Vid polycytemi bör erytropoetinnivå och JAK2-mutationsanalys övervägas, tillsammans med utredning av eventuell hypoxisk bakomliggande orsak.
Sammanfattning
Hemoglobin är det centrala provet för att fastställa anemi och polycytemi och ingår i nästan alla kliniska sammanhang. Tolkningen kräver alltid komplettering med erytrocytindex och riktade prover för att fastställa bakomliggande orsak.
Källor
- Cascio MJ, DeLoughery TG. Anemia: Evaluation and diagnostic tests. Med Clin North Am 2017. PMID: 28189171
- Camaschella C. Iron deficiency. Blood 2019. PMID: 30401704
- Tefferi A, Barbui T. Polycythemia vera and essential thrombocythemia: 2021 update on diagnosis, risk-stratification and management. Am J Hematol 2020. PMID: 33179359
- Tietz Textbook of Clinical Chemistry and Molecular Diagnostics. Elsevier.
