APT-tiden (aktiverad partiell tromboplastintid, APTT) mäter koagulationstiden via den intrinsiska och gemensamma koagulationsvägen. Provet används för att monitorera heparinbehandling, utreda oklar blödningsbenägenhet och screena för lupusantikoagulans och faktorbrist.
- 26–36 sekunder
APTT, Aktiverad partiell tromboplastintid
Mäter koagulationstiden via den intrinsiska och gemensamma koagulationsvägen (faktorerna XII, XI, IX, VIII, X, V, II och fibrinogen).
- Akutfasreaktion (förhöjt faktor VIII)
- Traumatisk venpunktion (aktiverad koagulation)
- Heparinbehandling
- Faktorbrist (hemofili A/B, faktor XI-brist)
- Leversvikt
- Vitamin K-brist
- Disseminerad intravasal koagulation (DIC)
- Lupusantikoagulans eller specifik faktorhämmare
Indikation
APTT beställs vid monitorering av ofraktionerad heparinbehandling, preoperativ blödningsscreening vid anamnes på blödningsbenägenhet, utredning av oklar spontan blödning eller blåmärkesbenägenhet, misstänkt hemofili A eller B, utredning av upprepade missfall eller trombos där antifosfolipidsyndrom och lupusantikoagulans misstänks, samt som del av koagulationsutredning inför invasiva ingrepp hos patienter med känd eller misstänkt koagulationsrubbning.
Fysiologisk bakgrund
APTT testar funktionen hos koagulationsfaktorerna XII, XI, IX, VIII, X, V, II (protrombin) och fibrinogen, det vill säga den intrinsiska vägen och den gemensamma slutvägen av koagulationskaskaden. I laboratoriet aktiveras plasma med en kontaktaktivator (t.ex. silika, kaolin eller ellagsyra) och fosfolipid, varefter kalcium tillsätts och tiden till koagelbildning mäts. Brist på någon av de inblandade faktorerna, eller närvaro av en hämmare (t.ex. lupusantikoagulans eller heparin), förlänger tiden.
Provtagning och preanalys
Provet tas i citratrör (blått lock) med exakt fyllnadsvolym, eftersom fel citrat/blod-kvot ger felaktigt resultat. Röret ska blandas försiktigt direkt efter provtagning och analyseras inom några timmar, alternativt centrifugeras och plasman frysas om längre lagring krävs. Provtagning bör undvikas distalt om en pågående heparininfusion i samma ven. Vid provtagning via central venkateter med heparinlås finns risk för kontamination och falskt förlängd APTT.
Referensintervall
Normalt referensintervall är ungefär 26–36 sekunder, men varierar mellan reagens och analysinstrument. Vid heparinbehandling anges ofta ett terapeutiskt målintervall som en kvot mot laboratoriets normalvärde (vanligen 1,5–2,5 gånger kontrollvärdet), enligt lokalt PM. Använd alltid det aktuella laboratoriets referensvärden.
Tolkning
Förhöjda värden
Förlängd APTT ses vid pågående heparinbehandling (avsett terapeutiskt syfte), brist på faktor VIII, IX, XI eller XII (hemofili A, B respektive faktor XI-brist), leversvikt med nedsatt syntes av koagulationsfaktorer, vitamin K-brist, disseminerad intravasal koagulation (DIC), och vid närvaro av lupusantikoagulans eller specifika faktorhämmare (t.ex. förvärvad hemofili). Isolerad förlängning av APTT utan blödningssymtom, som inte korrigeras vid blandningsförsök med normalplasma, talar för lupusantikoagulans snarare än faktorbrist.
Sänkta värden
Förkortad APTT saknar oftast klinisk relevans men kan ses vid akutfasreaktion med förhöjt faktor VIII, vid tidig provtagning efter blodprovstagning med aktivering av koagulationen (traumatisk venpunktion) eller vid vissa protrombotiska tillstånd. Förkortad APTT är inte en etablerad markör för trombosrisk i klinisk praxis.
Felkällor och interferens
Felaktig fyllnadsvolym i citratröret, för hög eller låg hematokrit, traumatisk venpunktion med aktivering av koagulationen, provtagning nära en heparininfusion samt fördröjd eller felaktig hantering (temperatur, centrifugering) är vanliga preanalytiska felkällor. Blandningsförsök (mixing study) med normalplasma används för att skilja faktorbrist (korrigeras) från hämmare som lupusantikoagulans eller specifik faktorantikropp (korrigeras inte, eller endast delvis).
Vidare utredning
Vid oklart förlängd APTT utan heparinbehandling bör blandningsförsök med normalplasma utföras. Om korrektion sker talar det för faktorbrist, och specifika faktoranalyser (VIII, IX, XI, XII) bör beställas. Om ingen korrektion sker bör utredning av lupusantikoagulans (dilute Russell's viper venom time, DRVVT) och antikardiolipin-/beta-2-glykoprotein-I-antikroppar genomföras. Vid samtidig blödningsanamnes och normal APTT men klinisk misstanke om koagulationsrubbning bör von Willebrands sjukdom och trombocytfunktionsstörning övervägas separat, då dessa inte alltid ger utslag på APTT.
Sammanfattning
APTT är ett centralt screeningprov för den intrinsiska koagulationsvägen, används rutinmässigt för monitorering av heparin och är en viktig del av blödnings- och trombosutredning. Tolkningen kräver kunskap om pågående läkemedelsbehandling och, vid oklar förlängning, kompletterande blandningsförsök och specifika faktoranalyser.
Källor
- Kamal AH m.fl. How to interpret and pursue an abnormal prothrombin time, activated partial thromboplastin time, and bleeding time in adults. Mayo Clin Proc 2007. PMID: 17550754
- Bates SM, Weitz JI. Coagulation assays. Circulation 2005. PMID: 16172274
- Tietz Textbook of Clinical Chemistry and Molecular Diagnostics. Elsevier.
- Miyakis S m.fl. International consensus statement on classification criteria for definite antiphospholipid syndrome. J Thromb Haemost 2006. PMID: 16420554
