Etanol i blod mäter blodalkoholkoncentrationen (BAC) och används vid medvetandepåverkan av oklar orsak, misstänkt akut intoxikation, bedömning av abstinensrisk samt i rättsmedicinska och trafikmedicinska sammanhang.
- 0 ‰ (nykter individ)
- 0,2 ‰: svensk trafiknykterhetsgräns för rattfylleri
- 0,2–0,5 ‰: lindrig påverkan
- 1–2 ‰: tydlig berusning
3 ‰: uttalad intoxikation, risk för andningsdepression
4 ‰: livshotande, särskilt hos alkoholnaiva
BAC, S-Etanol, P-Etanol, blodalkoholkoncentration
Mäter koncentrationen av etanol i blod som mått på aktuell alkoholpåverkan; elimineras med en i det närmaste konstant hastighet i levern via alkohol- och aldehyddehydrogenas.
- Nykter patient (ingen alkoholpåverkan)
- Sjunkande nivå hos alkoholberoende – tidig varningssignal för begynnande abstinens
- Akut alkoholintoxikation
- Toleransutveckling ger ofta lindrigare kliniska symtom vid given koncentration
Indikation
Provet beställs vid akut medvetandesänkning eller konfusion där alkoholpåverkan är en differentialdiagnos, för att skilja alkoholorsakad påverkan från andra orsaker (skalltrauma, hypoglykemi, andra intoxikationer, metabol encefalopati) och för att avgöra om ytterligare utredning kan vänta tills patienten nyktrat till. Det används också för att bedöma risken för alkoholabstinens och abstinenskomplikationer (delirium tremens, kramper) hos inneliggande patienter, samt vid medicinsk bedömning i samband med trafiknykterhetsärenden, arbetsplatsolyckor och rättsmedicinska frågeställningar, där dock separat rättsintyg och särskild provtagningsrutin krävs.
Fysiologisk bakgrund
Etanol absorberas snabbt från magsäck och tunntarm och distribueras i kroppsvatten, vilket gör att blodalkoholkoncentrationen påverkas av kroppsvikt, kroppssammansättning och kön (lägre distributionsvolym hos kvinnor ger högre koncentration vid samma intag). Metabolismen sker huvudsakligen i levern via alkoholdehydrogenas till acetaldehyd och vidare via aldehyddehydrogenas till acetat, med en i det närmaste konstant (nollte ordningens) elimineringshastighet på cirka 0,10–0,20 promille per timme hos de flesta vuxna, oberoende av koncentration inom det vanliga intoxikationsintervallet.
Provtagning och preanalys
För klinisk bedömning tas venöst blodprov i fluoridrör (natriumfluorid/kaliumoxalat) för att hämma fortsatt in vitro-metabolism/jäsning av provet efter provtagning, vilket annars kan ge falskt förhöjda eller sjunkande värden beroende på bakterie- och jästkontamination. Huden ska rengöras med icke-alkoholbaserat desinfektionsmedel (t.ex. klorhexidin utan etanol) för att undvika kontamination av provtagningsstället. Vid rättsmedicinsk eller trafikmedicinsk provtagning gäller särskilda kedje- och dokumentationsrutiner (chain of custody) som avviker från rutinklinisk provtagning. Utandningsalkoholmätning (alkometer) är ett alternativ vid vaken, samarbetsvillig patient men mindre tillförlitligt vid medvetandepåverkan.
Referensintervall
Nyktra individer har koncentrationen 0. Kliniskt relevanta trösklar (anges ofta i promille, ‰, motsvarande g/kg, samt i mmol/L där 1 ‰ ≈ 21,7 mmol/L): lindrig påverkan från cirka 0,2–0,5 ‰, tydlig berusning vid 1–2 ‰, uttalad intoxikation med risk för medvetandesänkning och andningsdepression vid >3 ‰, och livshotande tillstånd vid >4 ‰, särskilt hos alkoholnaiva individer. Toleransutvecklade patienter kan vara kliniskt relativt opåverkade vid höga nivåer. Den svenska trafiknykterhetsgränsen för rattfylleri är 0,2 ‰ i blod (motsvarande 0,1 mg/L utandningsluft), och grovt rattfylleri gäller från 1,0 ‰.
Tolkning
Förhöjda värden
Förhöjt etanolvärde bekräftar pågående alkoholpåverkan och graden korrelerar grovt med förväntad klinisk påverkan, men samstämmigheten mellan uppmätt koncentration och kliniskt intryck kan vara låg hos toleransutvecklade patienter, som kan vara vakna och orienterade vid nivåer som hos alkoholnaiva skulle ge medvetslöshet. Vid samtidig medvetandesänkning som inte proportionerligt förklaras av uppmätt koncentration måste andra orsaker (skalltrauma, hypoglykemi, andra droger, infektion, metabol rubbning) alltid uteslutas parallellt — "det finns ingen övre gräns för hur berusad man kan bli av annat än alkohol".
Låga/negativa värden (relevans för abstinens)
Ett lågt eller negativt värde hos en patient med känt eller misstänkt högt regelbundet alkoholintag talar för att blodalkoholkoncentrationen sjunker, vilket är den tidpunkt då abstinenssymtom och abstinenskramper typiskt debuterar, ofta redan innan koncentrationen når noll. Detta är kliniskt viktigt för att tidigt initiera abstinensprofylax (t.ex. bensodiazepiner enligt CIWA-Ar-protokoll) hos riskpatienter.
Felkällor och interferens
Hudrengöring med etanolbaserat desinfektionsmedel före provtagning kan ge falskt förhöjt resultat. Fluoridrör måste användas för klinisk och rättsmedicinsk provtagning; vanligt serumrör utan fluorid riskerar felaktiga värden på grund av in vitro-fermentation, särskilt vid förvaringsfördröjning eller bakteriell kontamination. Endogen etanolproduktion (auto-brewery syndrome) är en sällsynt men beskriven orsak till oförklarad etanolpåvisning utan alkoholintag, kopplad till jästöverväxt i tarmen. Diabetesketoacidos kan ge korsreaktion i vissa äldre enzymatiska metoder på grund av isopropanol/aceton, vilket är mindre relevant med moderna specifika metoder.
Vidare utredning
Vid oproportionerlig medvetandepåverkan i förhållande till uppmätt etanolnivå bör DT skalle, kapillärt glukos, elektrolyter, syra-bas-status samt riktad toxikologisk screening (paracetamol, salicylat, bensodiazepiner, opioider) övervägas. Vid misstanke om skadligt bruk eller beroende bör patienten erbjudas information och vid behov remiss till beroendevård. Vid upprepade eller höga värden utan proportionerlig klinisk påverkan bör alkoholtolerans och underliggande beroendeproblematik övervägas, liksom leverprover (ASAT/ALAT-kvot, GGT, CDT) för bedömning av kroniskt högt intag.
Sammanfattning
Blodetanolkoncentrationen ger ett objektivt mått på aktuell alkoholpåverkan och är central vid utredning av medvetandepåverkan av oklar genes samt vid bedömning av abstinensrisk. Provet måste tas i fluoridrör för att undvika preanalytiska felkällor, och resultatet ska alltid tolkas tillsammans med klinisk bild, eftersom toleransutveckling gör korrelationen mellan koncentration och påverkan opålitlig.
Källor
- Jones AW. Evidence-based survey of the elimination rates of ethanol from blood with applications in forensic casework. Forensic Sci Int. 2010. PMID: 20304569
- Sutton EL. Alcohol Use Disorder. Med Clin North Am. 2022. PMID: 34823736
- Mayo-Smith MF m.fl. Management of alcohol withdrawal delirium: an evidence-based practice guideline. Arch Intern Med. 2004. PMID: 15226166
- Cordell RF, Graham CA. Alcohol-related presentations to the emergency department. Emerg Med J. 2003.
- Transportstyrelsen. Trafiknykterhetsbrott — gränsvärden för alkohol i trafiken.