Hemolysprover är en panel av prover som tillsammans besvarar frågan om en anemi orsakas av ökad nedbrytning av erytrocyter. Panelen används för att skilja hemolytisk anemi från andra anemiformer och för att bedöma om hemolysen är intravaskulär eller extravaskulär samt immunmedierad eller icke-immunmedierad.
Indikation
Panelen beställs vid anemi med tecken som väcker misstanke om hemolys — retikulocytos, ikterus, mörk urin, ansträngd anemi utan uppenbar blödningskälla, eller vid känd hemolytisk sjukdom (t.ex. autoimmun hemolytisk anemi, hereditär sfärocytos, G6PD-brist, mekanisk hemolys vid klaffprotes eller mikroangiopati som TTP/HUS). Panelen används även för att monitorera känd hemolytisk sjukdom och för att utvärdera transfusionsreaktioner.
Ingående analyser
| Analys | Vad den speglar | Länk |
|---|---|---|
| LD (laktatdehydrogenas) | Frisätts från sönderfallande erytrocyter och andra celler; ospecifik men känslig markör för cellsönderfall | LD |
| Haptoglobin | Binder fritt hemoglobin i plasma; konsumeras och sjunker vid intravaskulär och uttalad extravaskulär hemolys | — |
| Okonjugerat (indirekt) bilirubin | Bildas vid nedbrytning av hemgruppen i det retikuloendoteliala systemet; stiger vid ökad erytrocytnedbrytning | Bilirubin |
| Retikulocyter | Speglar benmärgens kompensatoriska erytropoes som svar på ökad erytrocytförlust | Retikulocyter |
| DAT (direkt antiglobulintest, Coombs) | Påvisar antikroppar eller komplement bundna till erytrocytytan; skiljer immunmedierad från icke-immunmedierad hemolys | — |
| Kreatinin | Kontroll av njurfunktion, relevant vid mikroangiopatisk hemolys (TTP/HUS) | Kreatinin |
Haptoglobin har ingen egen artikel på webbplatsen ännu, men ingår centralt i panelen som det mest specifika enskilda provet för intravaskulär hemolys.
Tolkningsmönster
Vid genuin hemolys ses ett karakteristiskt mönster: förhöjd LD, sänkt haptoglobin, förhöjt okonjugerat bilirubin och förhöjda retikulocyter, som en sammanhängande bild där benmärgen kompensatoriskt ökar produktionen samtidigt som nedbrytningsprodukter stiger. Ju fler av dessa fyra parametrar som samstämmer, desto högre sannolikhet för hemolys — sänkt haptoglobin i kombination med förhöjd LD har högst specificitet. Vid ren extravaskulär hemolys (t.ex. mild sfärocytos) kan haptoglobin vara endast lätt sänkt medan LD är mer måttligt förhöjt, medan uttalad intravaskulär hemolys (t.ex. vid mekanisk klaffhemolys, akut hemolytisk transfusionsreaktion eller G6PD-utlöst kris) ger kraftigt sänkt eller omätbart haptoglobin, uttalat förhöjt LD och ofta hemoglobinuri.
DAT avgör mekanismen: positiv DAT talar för autoimmun hemolytisk anemi (varm eller kall typ beroende på vilken antikroppsklass som binder) eller alloimmun hemolys efter transfusion, medan negativ DAT vid samtidigt hemolysmönster leder tanken mot icke-immunmedierade orsaker — membrandefekter (hereditär sfärocytos), enzymdefekter (G6PD-brist, pyruvatkinasbrist), hemoglobinopatier (sicklecellsjukdom, talassemi), mekanisk hemolys eller mikroangiopatisk hemolytisk anemi (TTP, HUS, DIC, malign hypertoni), där schistocyter i perifert blodutstryk och samtidig trombocytopeni är viktiga kompletterande fynd.
Ett normalt LD och normalt haptoglobin talar starkt emot pågående hemolys som förklaring till anemin, och andra orsaker (järnbrist, kronisk sjukdom, blödning, benmärgssvikt) bör då prioriteras i den fortsatta utredningen.
Felkällor och interferens
Hemolys i själva provröret vid provtagning (traumatisk venpunktion, för kraftig aspiration, lång transporttid) ger falskt förhöjt LD och kalium samt kan falskt sänka mätt haptoglobin, och måste skiljas från in vivo-hemolys — laboratoriet flaggar ofta grovt hemolyserade prover. Haptoglobin är även ett akutfasprotein och kan vara falskt normalt eller förhöjt vid samtidig inflammation trots pågående hemolys, vilket maskerar bilden. LD är mycket ospecifikt och stiger vid en lång rad tillstånd utöver hemolys — hjärtinfarkt, leverskada, muskelskada, malignitet, lungemboli — och bör alltid tolkas i sitt kliniska sammanhang. Retikulocytsvaret kan vara trögt (1–3 dygn) efter akut hemolytisk episod och underskatta den kompensatoriska responsen om provet tas för tidigt.
Vidare utredning
Vid bekräftat hemolysmönster med positiv DAT bör antikroppsspecificitet utredas vidare (varm/kall autoimmun hemolytisk anemi) och eventuell bakomliggande orsak sökas (lymfoproliferativ sjukdom, läkemedel, infektion). Vid negativ DAT bör perifert blodutstryk granskas för sfärocyter, schistocyter eller sicklade celler, och vid misstanke om mikroangiopati bör trombocyter, kreatinin och ADAMTS13-aktivitet analyseras skyndsamt då TTP är ett akut livshotande tillstånd. Vid misstänkt enzymdefekt görs G6PD- eller pyruvatkinasaktivitet, och vid misstänkt hemoglobinopati elfores av hemoglobin.
Sammanfattning
Hemolysprover — LD, haptoglobin, okonjugerat bilirubin och retikulocyter — ger tillsammans en känslig bild av pågående erytrocytnedbrytning, medan DAT avgör om mekanismen är immunmedierad. Mönstret måste alltid tolkas som en helhet, och sänkt haptoglobin tillsammans med förhöjt LD är den kombination som starkast talar för genuin hemolys.
Källor
- Barcellini W, Fattizzo B. Clinical Applications of Hemolytic Markers in the Differential Diagnosis of Hemolytic Anemia. Dis Markers 2015. PMID: 26466397
- Dhaliwal G m.fl. Hemolytic anemia. Am Fam Physician 2004. PMID: 15202694
- Harrison's Principles of Internal Medicine. Hemolytic Anemias. McGraw-Hill.
- Tietz Textbook of Clinical Chemistry and Molecular Diagnostics. Elsevier.
- Marchand A m.fl. The predictive value of serum haptoglobin in hemolytic disease. JAMA 1980. PMID: 7373764
