Pankreasamylas

Pankreasamylas är den pankreasspecifika isoformen av enzymet amylas och används för att bekräfta akut pankreatit hos patienter med akut buksmärta. Provet har ersatt totalt amylas på många laboratorier på grund av bättre specificitet för pankreassjukdom.

Indikation

Pankreasamylas beställs vid akut buksmärta med klinisk misstanke om akut pankreatit, framför allt vid smärta lokaliserad till epigastriet med utstrålning mot ryggen, illamående och kräkningar. Provet används också vid uppföljning av känd pankreatit och vid utredning av oklar buksmärta där pankreassjukdom ingår i differentialdiagnostiken.

Fysiologisk bakgrund

Amylas produceras huvudsakligen av två organ: spottkörtlarna (S-typ) och exokrina pankreas (P-typ). Pankreasamylas utsöndras normalt via pankreasgången till duodenum där det bryter ned stärkelse till oligosackarider. Vid skada på acinära celler — genom autodigestion vid akut pankreatit, obstruktion av pankreasgången eller direkt cellskada — läcker enzymet ut i blodbanan i förhöjda mängder. Genom att mäta specifikt P-typ-isoformen undviks den felkälla som totalt amylas har, där stegring även kan komma från spottkörtlarna eller andra källor.

Provtagning och preanalys

Serumprov utan särskilt fastekrav. Provet bör tas så nära symtomdebut som möjligt, eftersom pankreasamylas stiger inom några timmar efter insjuknandet men normaliseras relativt snabbt (inom 3–5 dygn), vilket gör att ett sent taget prov kan vara falskt normalt trots pågående pankreatit.

Referensintervall

Referensintervall för vuxna: cirka 0,15–0,70 µkat/L (varierar med metod och laboratorium). Diagnostisk tröskel för akut pankreatit anges ofta som cirka 3 gånger övre normalgränsen. Referensintervallen är metod- och laboratoriespecifika, och det lokala laboratoriets angivna intervall ska alltid användas.

Tolkning

Förhöjda värden

Kraftig stegring (> 3 gånger övre normalgränsen) tillsammans med typisk klinisk bild är ett av de tre diagnostiska kriterierna för akut pankreatit (tillsammans med typisk buksmärta och/eller karakteristiska fynd vid bilddiagnostik). Måttlig stegring ses även vid andra tillstånd som njursvikt (nedsatt renal elimination), perforerad ulcus, tarmischemi, gallvägssjukdom, samt vid vissa maligniteter. Graden av stegring korrelerar inte med svårighetsgraden av pankreatiten — ett kraftigt förhöjt värde innebär inte nödvändigtvis allvarligare sjukdom, och uppföljande värden har begränsat prognostiskt värde.

Sänkta värden

Sänkt pankreasamylas saknar i regel klinisk betydelse, men kan i sällsynta fall ses vid uttalad kronisk pankreasinsufficiens där den exokrina funktionen är kraftigt nedsatt.

Felkällor och interferens

Pankreasamylas normaliseras snabbt (inom några dygn) efter insjuknandet, vilket innebär att ett prov taget sent i förloppet kan vara falskt normalt trots pågående eller nyligen genomgången pankreatit — vid stark klinisk misstanke bör lipas eller bilddiagnostik (CT pankreas) övervägas i stället. Njursvikt ger förhöjt värde genom nedsatt renal elimination utan samband med pankreassjukdom. Makroamylasemi (amylas bundet till stora immunkomplex som inte filtreras renalt) kan ge kroniskt förhöjt värde utan klinisk betydelse och bör misstänkas vid asymtomatisk, persisterande stegring.

Vidare utredning

Vid misstänkt akut pankreatit bör lipas övervägas som komplement eller alternativ, eftersom lipas har högre sensitivitet och specificitet och stannar förhöjt längre. Bilddiagnostik (ultraljud för att bedöma gallstenar, CT vid oklar diagnos eller misstanke om komplikationer) bör göras vid diagnostisk osäkerhet eller för att bedöma svårighetsgrad. Etiologisk utredning bör inkludera gallstensscreening (ultraljud, leverstatus), alkoholanamnes, triglycerider och kalcium samt läkemedelsgenomgång, eftersom galksten och alkohol är de vanligaste orsakerna.

Sammanfattning

Pankreasamylas är ett specifikt och snabbt reagerande prov för akut pankreatit, men dess snabba normalisering gör att provtagningstiming är avgörande och att ett normalt värde sent i förloppet inte utesluter diagnosen. Vid diagnostisk osäkerhet bör lipas och bilddiagnostik komplettera provsvaret.

Källor

1. Banks PA m.fl. Classification of acute pancreatitis—2012: revision of the Atlanta classification. Gut 2013. PMID: 23100216
2. Working Group IAP/APA Acute Pancreatitis Guidelines. IAP/APA evidence-based guidelines for the management of acute pancreatitis. Pancreatology 2013. PMID: 23890130
3. Smith RC m.fl. Value of amylase and lipase in acute pancreatitis. ANZ J Surg 2005. PMID: 15943725
4. Tietz Textbook of Clinical Chemistry and Molecular Diagnostics. Elsevier.
5. Harrison's Principles of Internal Medicine. Acute and Chronic Pancreatitis. McGraw-Hill.