Fekalt kalprotektin är ett neutrofilhärstammande protein som mäts i avföring och används för att skilja inflammatorisk tarmsjukdom (IBD) från funktionella tillstånd som IBS, samt för att följa sjukdomsaktivitet vid känd IBD.
- <50 µg/g avföring: talar mot aktiv IBD
- 50–150 µg/g: gråzon
150–200 µg/g: talar för mukosal inflammation
F-kalprotektin, fekalt kalprotektin
Kalcium- och zinkbindande protein från neutrofila granulocyter som frisätts i tarmlumen vid mukosal inflammation; nivån korrelerar med endoskopisk och histologisk sjukdomsaktivitet vid IBD.
- Crohns sjukdom, ulcerös kolit
- Infektiös gastroenterit
- NSAID-enteropati
- Kolorektal cancer, polyper
- Divertikulit
- Mikroskopisk kolit
Indikation
Provet används vid utredning av kroniska buksymtom (diarré, buksmärta, blodig avföring) för att avgöra om vidare endoskopisk utredning är motiverad, och är särskilt värdefullt för att undvika onödig koloskopi hos patienter med sannolik IBS. Hos patienter med känd IBD används kalprotektin för att monitorera sjukdomsaktivitet, bedöma behandlingssvar och för att förutse skov innan symtom uppträder, samt för att skilja aktiv inflammation från strukturella komplikationer (t.ex. striktur) vid symtomrecidiv.
Fysiologisk bakgrund
Kalprotektin är ett kalcium- och zinkbindande protein som utgör upp till 60 procent av det cytosoliska proteininnehållet i neutrofila granulocyter. Vid inflammation i tarmslemhinnan migrerar neutrofiler till mukosan och vidare till tarmlumen, där de frisätter kalprotektin som är mycket resistent mot bakteriell nedbrytning och därför kan mätas stabilt i avföring flera dagar efter insamling. Nivån korrelerar väl med graden av mukosal neutrofil inflammation och därmed med endoskopisk och histologisk sjukdomsaktivitet vid IBD.
Provtagning och preanalys
Patienten samlar ett avföringsprov (cirka en tesked) i särskild provtagningsburk, gärna från morgonens första avföring. Provet bör inte tas under pågående menstruation eller vid samtidig gastrointestinal blödning av annan orsak, då detta kan påverka resultatet. NSAID-användning under de senaste veckorna kan ge falskt förhöjt värde genom NSAID-inducerad tarmslemhinneskada och bör om möjligt undvikas eller anges vid provtagning. Provet är stabilt i rumstemperatur i flera dagar, vilket underlättar postal provtagning, men extraktion inför analys ska ske enligt laboratoriets anvisning.
Referensintervall
Värden under cirka 50 µg/g avföring talar mot aktiv IBD, medan värden över 150–200 µg/g starkt talar för mukosal inflammation och bör föranleda vidare utredning. Gränsvärden på 50–150 µg/g befinner sig i en gråzon och bör tolkas tillsammans med klinisk bild, ibland med förnyad mätning efter några veckor. Cutoffnivåer varierar mellan analysmetoder (ELISA kontra snabbtest) och laboratorier, och det lokala laboratoriets angivna gränsvärden ska alltid användas.
Tolkning
Förhöjda värden
Förhöjt kalprotektin ses framför allt vid Crohns sjukdom och ulcerös kolit, men även vid infektiös gastroenterit, NSAID-enteropati, kolorektal cancer, polyper, divertikulit och i viss mån vid mikroskopisk kolit. Hos spädbarn ses fysiologiskt högre nivåer utan patologisk betydelse, vilket gör tolkningen hos små barn svårare.
Sänkta värden/Normalvärde
Ett normalt (lågt) kalprotektin har högt negativt prediktivt värde för aktiv IBD och gör diagnosen osannolik, vilket är provets huvudsakliga kliniska styrka — att på ett icke-invasivt sätt undvika onödig endoskopi hos patienter med sannolik IBS eller annan funktionell orsak till symtomen.
Felkällor och interferens
NSAID-användning, gastrointestinal blödning av annan orsak (t.ex. hemorrojder, menstruation vid felaktig provtagning) och samtidig infektion kan ge falskt förhöjt resultat oberoende av IBD-aktivitet. Barn under 4 år har fysiologiskt förhöjda nivåer. Kraftig variation kan förekomma mellan olika delar av samma avföringsprov, varför homogenisering vid provberedning är viktig för reproducerbarhet. Olika analysmetoder (kvantitativ ELISA kontra kvalitativa snabbtest) ger inte alltid jämförbara resultat, vilket gör det viktigt att följa samma metod vid uppföljning av en enskild patient över tid.
Vidare utredning
Vid förhöjt kalprotektin och klinisk misstanke om IBD bör koloskopi med biopsier utföras för diagnos. Kompletterande blodprover (CRP, SR, Hb, järnstatus, albumin) ger ytterligare information om inflammationsgrad och komplikationer. Vid känd IBD används seriella kalprotektinmätningar för att styra behandlingsintensitet ("treat to target") och för att avgöra om symtom vid uppföljning beror på aktiv inflammation eller annan orsak, exempelvis IBS-liknande symtom i remission.
Sammanfattning
Fekalt kalprotektin är ett känsligt, icke-invasivt mått på mukosal neutrofil inflammation i tarmen och har blivit ett standardverktyg för att sålla ut patienter med sannolik IBD från de med funktionell tarmsjukdom, samt för att monitorera sjukdomsaktivitet hos redan diagnostiserade IBD-patienter.
Källor
- Menees SB m.fl. A meta-analysis of the utility of fecal calprotectin in predicting IBD. Am J Gastroenterol 2015. PMID: 25623654
- van Rheenen PF m.fl. Faecal calprotectin for screening of patients with suspected inflammatory bowel disease: diagnostic meta-analysis. BMJ 2010. PMID: 20634346
- Mosli MH m.fl. C-Reactive Protein, Fecal Calprotectin, and Stool Lactoferrin for Detection of Endoscopic Activity in Symptomatic IBD Patients. Am J Gastroenterol 2015. PMID: 25732416
- Lasson A m.fl. The intra-individual variability of faecal calprotectin. J Crohns Colitis 2015. PMID: 25518063
