Fritt T4 (tyroxin) mäter den obundna, biologiskt aktiva fraktionen av kroppens huvudsakliga tyreoideahormon och används tillsammans med TSH för att gradera och karakterisera hypo- och hypertyreos.
- 12–22 pmol/L (vuxna)
fT4, fritt tyroxin
Obunden, biologiskt aktiv fraktion av tyroxin, det huvudsakliga cirkulerande tyreoideahormonet från tyreoidea; reflekterar aktuell tyreoideastatus tillsammans med TSH.
- Primär hypotyreos (autoimmun tyreoidit, tyreoideakirurgi, radiojodbehandling)
- Central (sekundär) hypotyreos vid hypofys-/hypotalamussjukdom
- Sick euthyroid syndrome vid svår akut sjukdom
- Primär hypertyreos (Graves sjukdom, toxisk multinodös struma, toxiskt adenom, tyreoidit)
- TSH-producerande hypofysadenom
- Övermedicinering med levotyroxin
Indikation
Fritt T4 beställs vid avvikande TSH för att avgöra om patienten har manifest eller subklinisk tyreoideasjukdom, vid misstänkt hypofys- eller hypotalamusrelaterad (central) tyreoideasjukdom där TSH kan vara missvisande, vid monitorering av tyroxinsubstitution och antityreoid behandling, samt vid akut svårt sjuka patienter där "sick euthyroid syndrome" försvårar tolkning av TSH ensamt.
Fysiologisk bakgrund
T4 produceras uteslutande i tyreoidea och utgör kroppens huvudsakliga cirkulerande tyreoideahormon, med omvandling till det mer aktiva T3 i perifer vävnad genom deiodinaser. Över 99 procent av cirkulerande T4 är bundet till transportproteiner (huvudsakligen tyroxinbindande globulin, TBG, samt transtyretin och albumin), och det är endast den fria, obundna fraktionen som är biologiskt tillgänglig och utövar hormoneffekt på målceller. Fritt T4 har lång halveringstid (cirka en vecka) och reflekterar därför den aktuella tyreoideastatusen mer stabilt än T3, som svänger snabbare.
Provtagning och preanalys
Provet tas venöst utan krav på fasta, och tidpunkt på dygnet har begränsad klinisk betydelse för fritt T4 till skillnad från vissa andra hormoner. Vid monitorering av tyroxinsubstitution bör provtagning helst ske innan dagens dos av levotyroxin tagits, eller med känd tidsrelation till senaste dos, för konsekvent tolkning över tid.
Referensintervall
Typiskt referensintervall för vuxna är cirka 12–22 pmol/L, men intervallet varierar mellan analysmetoder (immunoassay-baserade metoder skiljer sig från jämviktsdialys) och laboratorier, varför det lokala laboratoriets referensintervall alltid ska användas. Referensintervallet skiljer sig också under graviditet, med lägre övre gräns under andra och tredje trimestern.
Tolkning
Förhöjda värden
Förhöjt fritt T4 tillsammans med supprimerat TSH ses vid primär hypertyreos: Graves sjukdom, toxisk multinodös struma, toxiskt adenom och tyreoidit i tyreotoxisk fas. Förhöjt fritt T4 med normalt eller förhöjt TSH ses vid TSH-producerande hypofysadenom eller vid tyroxinresistens, vilket är sällsynt. Övermedicinering med levotyroxin är en vanlig orsak i klinisk praxis.
Sänkta värden
Sänkt fritt T4 tillsammans med förhöjt TSH ses vid primär hypotyreos, vanligast autoimmun tyreoidit (Hashimotos tyreoidit), tidigare tyreoideakirurgi eller radiojodbehandling. Sänkt fritt T4 med normalt eller lågt TSH talar för central (sekundär) hypotyreos orsakad av hypofys- eller hypotalamussjukdom och kräver utredning av övrig hypofysfunktion. Vid svår akut sjukdom kan lågt fritt T4 med normalt eller lågt TSH ses som del av "sick euthyroid syndrome" (non-thyroidal illness) utan egentlig tyreoideasjukdom.
Felkällor och interferens
Förändringar i transportproteinnivåer (TBG) kan ge felaktig bild om totalt T4 mäts istället för fritt T4 — östrogen (graviditet, p-piller) höjer TBG och totalt T4 utan att fritt T4 påverkas nämnvärt, medan svår leversjukdom eller nefrotiskt syndrom sänker TBG. Heterofila antikroppar och vissa autoantikroppar kan interferera med immunoassay-baserade metoder och ge falska resultat. Biotintillskott i hög dos kan störa vissa immunoassays för fritt T4 och ge falskt för höga eller för låga värden beroende på analysprincip; biotin bör om möjligt sättas ut några dagar före provtagning. Vid svår systemisk sjukdom (sick euthyroid syndrome) kan tolkningen av fritt T4 och TSH bli missvisande och bör göras med försiktighet.
Vidare utredning
Vid avvikande TSH och fritt T4 som talar för primär tyreoideasjukdom kompletteras med TPO-antikroppar (Hashimoto/Graves), TRAK vid misstänkt Graves sjukdom, samt tyreoideaultraljud vid palpabel knöl eller struma. Vid misstanke om central tyreoideasjukdom bör hypofysutredning med MR hypofys och övriga hypofyshormoner (kortisol, LH/FSH, prolaktin, IGF-1) övervägas. Fritt T3 kan tillföras vid misstanke om T3-toxikos med normalt fritt T4.
Sammanfattning
Fritt T4 speglar den biologiskt aktiva delen av kroppens huvudsakliga tyreoideahormon och tolkas alltid tillsammans med TSH för att fastställa om en tyreoideasjukdom är primär, sekundär eller subklinisk. Interferens från transportproteiner, biotin och akut systemisk sjukdom är viktiga fallgropar vid tolkningen.
Källor
- Jonklaas J m.fl. Guidelines for the Treatment of Hypothyroidism. Thyroid 2014. PMID: 25266247
- Ross DS m.fl. 2016 American Thyroid Association Guidelines for Diagnosis and Management of Hyperthyroidism. Thyroid 2016. PMID: 27521067
- Favresse J m.fl. Interferences with Thyroid Function Immunoassays: Clinical Implications and Detection Algorithm. Endocr Rev 2018. PMID: 29982530
- Fliers E, Boelen A. An update on non-thyroidal illness syndrome. J Endocrinol Invest 2021. PMID: 33095418
- Tietz Textbook of Clinical Chemistry and Molecular Diagnostics. Elsevier.
