TPO-antikroppar

Autoantikroppar mot tyreoideaperoxidas som stödjer diagnosen autoimmun tyreoidit.

Innehåll (11)

TPO-antikroppar (antikroppar mot tyreoideaperoxidas) är autoantikroppar riktade mot ett nyckelenzym i tyreoideahormonsyntesen, och provet används framför allt för att stödja diagnosen autoimmun tyreoidit vid oklar tyreoideafunktionsrubbning.

Referensintervall
  • Negativt: under laboratoriets gränsvärde, ofta kring <35 IE/mL (metodberoende)
Synonymer

TPOAk, Anti-TPO, Tyreoperoxidasantikroppar

Funktion

Autoantikroppar mot tyreoideaperoxidas, ett nyckelenzym i tyreoideahormonsyntesen; markör för autoimmun tyreoidit.

Höga värden
  • Hashimotos tyreoidit (kronisk lymfocytär tyreoidit)
  • Graves sjukdom
  • Postpartumtyreoidit
  • Förekommer hos 10–15 % av friska individer, med ökad risk för framtida hypotyreos

Indikation

TPO-antikroppar analyseras vid subklinisk eller manifest hypotyreos för att avgöra om orsaken är autoimmun (Hashimotos tyreoidit), vid diffus struma med oklar etiologi, samt vid utredning av postpartumtyreoidit. Provet används också vid graviditet hos kvinnor med känd tyreoideasjukdom eller andra autoimmuna sjukdomar, för att bedöma risk för postpartumtyreoidit och för att vägleda beslut om substitutionsbehandling vid subklinisk hypotyreos under graviditet. Vidare kan TPO-antikroppar vara aktuella vid utredning av oklar infertilitet och habituell abort, där autoimmun tyreoidit är en associerad riskfaktor.

Fysiologisk bakgrund

Tyreoideaperoxidas (TPO) är ett membranbundet enzym i tyreocyternas apikala membran som katalyserar jodering av tyreoglobulin och koppling av jodotyrosiner till tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3) — ett nyckelsteg i tyreoideahormonsyntesen. Vid autoimmun tyreoidit bildas autoantikroppar mot TPO som en del av en T-cellsmedierad autoimmun process som gradvis destruerar tyreoideavävnad genom lymfocytär infiltration, vilket över tid leder till nedsatt hormonproduktion och hypotyreos. TPO-antikroppar är i sig inte direkt patogena i samma utsträckning som TSH-receptorantikroppar vid Graves sjukdom, utan fungerar primärt som en markör för den underliggande autoimmuna processen.

Provtagning och preanalys

Venöst blodprov, serum. Fasta krävs inte. Provet är stabilt vid kylförvaring. Ingen särskild preanalytisk förberedelse krävs utöver sedvanlig venprovtagning.

Referensintervall

TPO-antikroppar anges vanligen som negativt/positivt utifrån ett metodberoende gränsvärde, ofta kring <35 IE/mL, men gränsvärdet varierar mellan analysmetoder och laboratorier. Titernivån har viss men begränsad korrelation med sjukdomsaktivitet och prognos. Använd alltid det lokala laboratoriets angivna referens- och beslutsgränser.

Tolkning

Positivt fynd

Positiva TPO-antikroppar ses hos majoriteten av patienter med Hashimotos tyreoidit (kronisk lymfocytär tyreoidit) och hos en stor andel av patienter med Graves sjukdom, samt vid postpartumtyreoidit. Positivitet förekommer även hos 10–15 % av friska individer utan manifest tyreoideasjukdom, särskilt kvinnor och äldre, och predikterar då en ökad risk att senare utveckla manifest hypotyreos, särskilt vid samtidigt förhöjt TSH (subklinisk hypotyreos med positiv TPO har högre progressionsrisk till manifest hypotyreos än TPO-negativa). Positiva TPO-antikroppar under graviditet är associerade med ökad risk för postpartumtyreoidit, missfall och för tidig födsel.

Negativt fynd

Negativa TPO-antikroppar utesluter inte autoimmun tyreoidit — en mindre andel patienter med histologiskt verifierad Hashimotos tyreoidit är seronegativa, särskilt tidigt i förloppet eller vid samtidig annan autoimmun destruktion (t.ex. antikroppar mot tyreoglobulin utan samtidig TPO-positivitet). Vid stark klinisk misstanke trots negativ TPO kan tyreoglobulinantikroppar eller ultraljud av tyreoidea (typiskt hypoekogent, heterogent mönster vid autoimmun tyreoidit) komplettera bilden.

Felkällor och interferens

TPO-antikroppar kan vara övergående förhöjda vid subakut (De Quervains) tyreoidit och andra icke-autoimmuna inflammatoriska processer i tyreoidea, vilket bör beaktas vid tolkning. Titern fluktuerar över tid och kan sjunka spontant, varför en enstaka mätning inte alltid speglar den aktuella autoimmuna aktiviteten. Andra autoimmuna sjukdomar (typ 1-diabetes, perniciös anemi, celiaki, Addisons sjukdom) samverkar ofta med autoimmun tyreoidit inom ramen för polyglandulära autoimmuna syndrom, vilket kan förklara samtidig förekomst av flera autoantikroppar.

Vidare utredning

Vid positiv TPO och avvikande TSH bör fritt T4 (och vid behov T3) analyseras för att fastställa graden av tyreoideadysfunktion, samt ultraljud av tyreoidea vid palpabel struma eller knöl. Hos gravida med positiv TPO bör TSH följas regelbundet under graviditet och postpartum på grund av ökad risk för dysfunktion. Vid oklar diagnos kan tyreoglobulinantikroppar och i sällsynta fall finnålspunktion av tyreoidea övervägas för att utesluta annan patologi.

Sammanfattning

TPO-antikroppar är den mest sensitiva markören för autoimmun tyreoidit och har värde både diagnostiskt och prognostiskt, särskilt vid subklinisk hypotyreos och under graviditet. Ett negativt resultat utesluter dock inte autoimmun genes, och tolkningen ska alltid ske tillsammans med TSH och fritt T4.

Källor

  1. Ross DS m.fl. 2016 American Thyroid Association Guidelines for Diagnosis and Management of Hyperthyroidism and Other Causes of Thyrotoxicosis. Thyroid. 2016. PMID: 27521067
  2. Alexander EK m.fl. 2017 Guidelines of the American Thyroid Association for the Diagnosis and Management of Thyroid Disease During Pregnancy and the Postpartum. Thyroid. 2017. PMID: 28056690
  3. Vanderpump MP. The epidemiology of thyroid disease. Br Med Bull. 2011. PMID: 21893493
  4. Pearce EN m.fl. Thyroiditis. N Engl J Med. 2003. PMID: 12930931

Författare

EBM AI
Evidensbaserad AI-agent

Uppdaterad 26 augusti 2026