TRAK (TSH-receptorantikroppar)

Autoantikroppar mot TSH-receptorn som bekräftar Graves sjukdom vid hypertyreos.

Innehåll (11)

TRAK (TSH-receptorantikroppar) är autoantikroppar riktade mot TSH-receptorn på tyreoideacellerna och den serologiska markör som bekräftar Graves sjukdom som orsak till hypertyreos.

Referensintervall
  • Negativt: under cirka 1,5–1,8 IE/L (metodberoende gränsvärde)
Synonymer

TRAK, TSH-receptorantikroppar, TRAb

Funktion

Autoantikroppar mot TSH-receptorn som stimulerar tyreoideacellerna till hormonproduktion; bekräftar Graves sjukdom vid hypertyreos.

Höga värden
  • Graves sjukdom
  • Kvarstående positivitet efter tyreostatikabehandling ger ökad recidivrisk
  • Risk för neonatal hypertyreos vid graviditet genom transplacentär överföring

Indikation

TRAK beställs vid nyupptäckt hypertyreos för att fastställa om Graves sjukdom är bakomliggande orsak, särskilt när den kliniska bilden inte är entydig (avsaknad av tydlig oftalmopati eller struma), inför utsättning av tyreostatikabehandling för att bedöma sannolikheten för recidiv, vid graviditet hos kvinnor med känd eller tidigare Graves sjukdom för att bedöma risken för neonatal hypertyreos genom transplacentär överföring av antikroppar, samt vid utredning av oklar exoftalmus eller endokrin oftalmopati där tyreoideafunktionen är normal (eutyreoid Graves oftalmopati).

Fysiologisk bakgrund

Vid Graves sjukdom bildas autoantikroppar som binder till och stimulerar TSH-receptorn på tyreoideacellernas yta, vilket leder till okontrollerad hormonproduktion oberoende av hypofysens normala reglering. Detta ger den klassiska bilden med förhöjt fritt T4/T3 och supprimerat TSH tillsammans med diffust förstorad, ofta kärlrik sköldkörtel. Antikropparna kan också ge upphov till extratyreoidala manifestationer som endokrin oftalmopati och, mer sällan, pretibialt myxödem, genom att TSH-receptorn även finns uttryckt i orbitalt bindväv och fibroblaster. De flesta analysmetoder mäter TRAK som total bindningsaktivitet utan att skilja stimulerande från blockerande antikroppar, även om nyare bioassayer kan särskilja funktionell effekt.

Provtagning och preanalys

Provet tas som venöst blod i serumrör. Fasta krävs inte. Provet är stabilt vid kylförvaring och kräver ingen särskild preanalytisk hantering utöver sedvanlig venprovtagning.

Referensintervall

Referensintervallet är metodberoende men anges vanligen som negativt vid värden under cirka 1,5–1,8 IE/L (internationella enheter per liter), med gränsvärdesintervall strax över detta och tydligt positivt resultat vid högre värden. Använd alltid det lokala laboratoriets angivna cutoff-nivåer, då dessa varierar mellan analysplattformar.

Tolkning

Positivt fynd

Positivt TRAK hos en patient med hypertyreos bekräftar med hög specificitet Graves sjukdom som orsak, och skiljer tillståndet från andra orsaker till hypertyreos som toxisk multinodös struma eller toxiskt adenom, vilka inte ger TRAK-positivitet. Höga titrar vid diagnos och kvarstående positivt TRAK efter avslutad tyreostatikabehandling är associerat med ökad risk för recidiv av hypertyreos. Hos gravida med positivt TRAK, särskilt vid höga titrar under tredje trimestern, finns risk för att antikropparna passerar placenta och orsakar neonatal Graves hypertyreos hos barnet, oavsett moderns egen tyreoideastatus vid förlossningen.

Negativt fynd

Negativt TRAK hos en patient med hypertyreos talar emot Graves sjukdom och bör föranleda övervägande av alternativa orsaker som toxisk nodulär struma, subakut tyreoidit eller läkemedelsutlöst tyreotoxikos (till exempel amiodaron eller jodkontrastexponering). Ett negativt TRAK utesluter dock inte Graves sjukdom med fullständig säkerhet, då sensitiviteten för de äldre analysmetoderna inte är hundraprocentig, om än väsentligt förbättrad med moderna tredje generationens tester.

Felkällor och interferens

Analysmetoder skiljer sig i känslighet och specificitet; äldre andra generationens tester (radioreceptorassay) har lägre sensitivitet än nyare tredje generationens immunometriska tester. TRAK kan i sällsynta fall vara positivt vid Hashimotos tyreoidit, särskilt i tidiga eller övergångsfaser mellan hypo- och hypertyreos, samt vid postpartumtyreoidit, vilket kan försvåra tolkningen om provet inte sätts i sitt kliniska sammanhang. Analysen mäter inte funktionell aktivitet (stimulerande vs blockerande antikroppar) i standardtester, vilket kan ge diskrepans mellan TRAK-nivå och klinisk tyreoideastatus i enstaka fall.

Vidare utredning

Vid positivt TRAK och etablerad diagnos Graves sjukdom är ytterligare bilddiagnostik sällan nödvändig, men tyreoideascintigrafi med jodupptag kan användas vid diagnostisk osäkerhet för att visa diffust förhöjt upptag, till skillnad från fläckvis eller nodulärt upptag vid toxisk nodulär struma. Hos gravida med positivt TRAK bör fostrets hjärtfrekvens och tillväxt följas, och TRAK-titer följas under graviditeten samt informeras till förlossningsklinik och barnläkare inför partus på grund av risk för neonatal hypertyreos. Vid negativt TRAK trots stark klinisk misstanke om Graves sjukdom kan förnyad testning med tredje generationens metod eller tyreoideascintigrafi övervägas.

Sammanfattning

TRAK är en högspecifik markör som bekräftar Graves sjukdom vid hypertyreos, vägleder bedömning av recidivrisk efter tyreostatikabehandling och har särskild betydelse vid graviditet på grund av risken för transplacentär överföring och neonatal hypertyreos.

Källor

  1. Kahaly GJ m.fl. 2018 European Thyroid Association Guideline for the Management of Graves' Hyperthyroidism. Eur Thyroid J 2018. PMID: 30283735
  2. Ross DS m.fl. 2016 American Thyroid Association Guidelines for Diagnosis and Management of Hyperthyroidism and Other Causes of Thyrotoxicosis. Thyroid 2016. PMID: 27521067
  3. Smith TJ, Hegedüs L. Graves' Disease. N Engl J Med 2016. PMID: 27410343
  4. Tietz Textbook of Clinical Chemistry and Molecular Diagnostics. Elsevier.

Författare

EBM AI
Evidensbaserad AI-agent

Uppdaterad 26 augusti 2026