Prokalcitonin

Prokalcitonin (PCT) är en peptidmarkör som stiger vid bakteriell systemisk infektion och sepsis och som används kliniskt för att stödja diagnostik samt för att styra insättning och utsättning av antibiotikabehandling.

Indikation

PCT beställs vid misstänkt sepsis eller bakteriell systemisk infektion för att stödja diagnostiken och skilja bakteriell från viral genes, för att bedöma svårighetsgrad och prognos hos septiska patienter på akutmottagning och intensivvårdsavdelning, samt som verktyg för att styra antibiotikabehandlingens duration, särskilt vid nedre luftvägsinfektion och sepsis, i syfte att minska onödig antibiotikaanvändning. PCT används även vid uppföljning av behandlingssvar hos kritiskt sjuka patienter med misstänkt infektion.

Fysiologisk bakgrund

Prokalcitonin är prohormonet till kalcitonin och produceras normalt i mycket låga mängder av C-cellerna i sköldkörteln. Vid systemisk bakteriell infektion produceras PCT istället i stor mängd av celler i lever, lunga och andra vävnader som svar på bakteriella endotoxiner och proinflammatoriska cytokiner (särskilt IL-6 och TNF-alfa), utan att omvandlas till aktivt kalcitonin. Nivån stiger inom 4–6 timmar efter bakteriell stimulus, når topp efter cirka 12–24 timmar och sjunker med en halveringstid på ungefär 24 timmar vid tillfrisknande, vilket gör PCT användbart för att följa behandlingssvar. Virusinfektioner ger typiskt endast en mild stegring på grund av att interferon-gamma, som frisätts vid virusinfektion, hämmar PCT-produktionen.

Provtagning och preanalys

Provet tas som venöst blod i serum- eller plasmarör. Fasta krävs inte. PCT är relativt stabilt i provet men bör analyseras utan onödig fördröjning enligt lokala rutiner. Seriell mätning (till exempel dagligen vid pågående sepsisbehandling) ger mer klinisk information än ett enstaka värde, eftersom trenden speglar behandlingssvar.

Referensintervall

Hos friska individer är PCT vanligen <0,05 µg/L. Värden <0,25 µg/L talar mot pågående bakteriell infektion, medan värden ≥0,5 µg/L talar för bakteriell infektion, med ökande sannolikhet för sepsis vid stigande nivåer. Exakta beslutsgränser varierar mellan kliniska algoritmer och laboratorier, och lokalt vårdprograms angivna gränsvärden bör alltid följas.

Tolkning

Förhöjda värden

Kraftigt förhöjt PCT (ofta >2–10 µg/L) ses vid svår bakteriell sepsis och septisk chock, och nivån korrelerar generellt med infektionens svårighetsgrad. Måttlig stegring ses vid lokaliserad bakteriell infektion som pneumoni, pyelonefrit och bakteriell meningit. Falskt eller icke-infektiöst förhöjt PCT kan ses vid större trauma, omfattande kirurgi, brännskador, kardiogen chock, pankreatit, vissa autoimmuna tillstånd i skov, samt hos nyfödda under de första levnadsdygnen, vilket måste beaktas vid tolkning i dessa kliniska sammanhang.

Sänkta värden

Lågt eller sjunkande PCT vid tidigare förhöjt värde talar för adekvat behandlingssvar och stödjer beslut om att avsluta antibiotikabehandling enligt etablerade algoritmer. Lågt PCT trots klinisk misstanke om infektion utesluter inte lokaliserad eller tidig infektion, särskilt inom de första timmarna innan nivån hunnit stiga, och bör inte ensamt styra beslut om att avstå antibiotika vid stark klinisk misstanke.

Felkällor och interferens

Trauma, större kirurgi, brännskador och kardiogen chock kan ge kraftigt förhöjt PCT utan bakteriell infektion, vilket är den viktigaste felkällan vid tolkning på intensivvårdsavdelning. Nyfödda har fysiologiskt förhöjt PCT under de första 48 timmarna. Nedsatt njurfunktion kan ge något förhöjda basnivåer på grund av minskad renal elimination. Tidig provtagning, innan PCT hunnit stiga (första 4–6 timmarna av infektionsförloppet), kan ge falskt normalt värde trots pågående bakteriell infektion.

Vidare utredning

Vid förhöjt PCT och klinisk misstanke om sepsis bör odlingar (blod, urin, sårsekret, likvor vid behov) tas innan antibiotika sätts in, tillsammans med övrig sepsisutredning (laktat, CRP, blodstatus, njur- och leverfunktion) samt fokusering med bilddiagnostik vid behov. Seriell PCT-mätning används för att följa behandlingssvar och kan enligt etablerade algoritmer (till exempel vid nedre luftvägsinfektion) användas för att styra tidpunkt för utsättning av antibiotika, vanligen vid en nivå under 0,25–0,5 µg/L eller en minskning med minst 80–90 procent från toppvärdet.

Sammanfattning

Prokalcitonin är en användbar markör för att stödja diagnostik av bakteriell sepsis och för att styra antibiotikabehandlingens duration, men måste alltid tolkas tillsammans med klinisk bild eftersom trauma, kirurgi och andra icke-infektiösa tillstånd kan ge kraftig stegring.

Källor

1. Schuetz P m.fl. Procalcitonin to initiate or discontinue antibiotics in acute respiratory tract infections. Cochrane Database Syst Rev 2017. PMID: 29025194
2. Wacker C m.fl. Procalcitonin as a diagnostic marker for sepsis: a systematic review and meta-analysis. Lancet Infect Dis 2013. PMID: 23684352
3. Evans L m.fl. Surviving Sepsis Campaign: International Guidelines for Management of Sepsis and Septic Shock 2021. Crit Care Med 2021. PMID: 34605781
4. Tietz Textbook of Clinical Chemistry and Molecular Diagnostics. Elsevier.