Urinodling är den kvantitativa odlingsanalys som bekräftar urinvägsinfektion, identifierar orsakande bakterie och ger resistensbesked för att styra antibiotikaval.
- Ingen växt, eller växt under signifikant kolonitalsgräns (≥10³–10⁴ CFU/mL vid symtomatisk mittstråleurin; traditionellt ≥10⁵ CFU/mL vid asymtomatisk screening; lägre gränser vid kateterurin)
Urinodling, U-Odling
Kvantitativ bakteriologisk odling som anger kolonibildande enheter (CFU) per mL urin, bakterieart och resistensmönster; bekräftar urinvägsinfektion.
- Ingen växt trots symtom: annan orsak till besvären (uretrit, vaginit, interstitiell cystit, överaktiv blåsa)
- Provtagning under pågående antibiotikabehandling
- Falskt negativt vid låggradig infektion eller bristfällig provtagning
- Signifikant växt av uropatogen (E. coli, Klebsiella spp., Proteus mirabilis, Staphylococcus saprophyticus, Enterococcus spp., Pseudomonas aeruginosa vid komplicerad infektion)
- Asymtomatisk bakteriuri (behandlas endast hos gravida och inför vissa urologiska ingrepp)
- Blandflora i lägre mängd talar oftast för kontamination snarare än infektion
Indikation
Urinodling beställs vid misstänkt pyelonefrit, febril UVI och komplicerad UVI (män, gravida, barn, kateterbärare, urologisk avvikelse), vid recidiverande cystit, vid behandlingssvikt på empirisk antibiotikabehandling, samt vid asymtomatisk bakteriuri hos gravida (där screening och behandling är indicerad även utan symtom) och inför urologiska ingrepp. Vid okomplicerad cystit hos i övrigt frisk, icke-gravid kvinna räcker i regel anamnes och urinsticka, och odling är inte rutinmässigt nödvändig.
Vad odlingen mäter
Urinodling är en kvantitativ bakteriologisk odling som anger antalet kolonibildande enheter (CFU) per milliliter urin samt identifierar bakterieart. Vid signifikant växt utförs resistensbestämning (antibiogram) som visar vilka antibiotika bakterien är känslig respektive resistent mot. Till skillnad från de flesta biokemiska blodprover finns ingen fysiologisk "nivå" att tolka — resultatet är antingen växt av en eller flera bakteriearter i signifikant mängd, blandflora (talande för kontamination), eller ingen växt.
Provtagning och preanalys
Mittstråleurin efter noggrann genital hygien är standard för att minimera kontamination från uretra och perineum. Vid kateterburen patient tas provet från kateterport efter desinfektion, inte från urinpåsen. Provet bör odlas inom 1–2 timmar vid rumstemperatur eller kylförvaras (2–8 °C) om transport/analys dröjer, eftersom bakterier annars förökar sig i provet och ger falskt förhöjt kolonital. Urinstickeundersökning (nitrit, leukocytesteras) görs ofta parallellt som snabbt screeningverktyg men ersätter inte odling vid komplicerad infektion.
Signifikanta kolonitalsgränser
Gränsen för signifikant växt beror på provtagningsmetod och klinisk bild: vid mittstråleurin hos symtomatisk patient anges ofta ≥10³–10⁴ CFU/mL som signifikant vid tydlig klinisk UVI-bild, medan ≥10⁵ CFU/mL traditionellt använts som strikt gräns vid asymtomatisk screening. Vid kateterurin eller suprapubisk aspiration används lägre gränser. Blandflora med flera bakteriearter i lägre mängd talar oftast för kontaminerat prov snarare än infektion och bör föranleda omtagning. Använd alltid det utförande laboratoriets angivna tolkningsgränser, då dessa varierar mellan kliniska sammanhang.
Tolkning
Positivt fynd (signifikant växt)
Signifikant växt av en dominerande uropatogen (vanligast E. coli, följt av Klebsiella spp., Proteus mirabilis, Staphylococcus saprophyticus hos yngre kvinnor, samt Enterococcus spp. och Pseudomonas aeruginosa vid komplicerad/vårdrelaterad infektion) bekräftar bakteriell UVI och styr antibiotikaval enligt resistensbesked. Signifikant växt utan symtom (asymtomatisk bakteriuri) ska endast behandlas hos gravida och inför vissa urologiska ingrepp — i övrigt bör behandling undvikas för att minska resistensutveckling.
Negativt fynd (ingen växt)
Ingen växt trots symtom talar för annan orsak till besvären (uretrit, vaginit, interstitiell cystit, överaktiv blåsa) eller för att provet tagits under pågående antibiotikabehandling. Vid stark klinisk misstanke om UVI trots negativ odling bör provtagningsteknik och eventuell nyligen genomgången antibiotikakur granskas, samt urinodling eventuellt upprepas.
Felkällor och interferens
Kontaminering från hud- och genitalflora vid bristfällig provtagningsteknik är den vanligaste felkällan och ger blandad, låggradig växt som feltolkas som infektion. Fördröjd transport utan kylförvaring låter bakterier föröka sig in vitro och ger falskt förhöjt kolonital. Pågående eller nyligen avslutad antibiotikabehandling kan ge falskt negativ odling trots kvarstående infektion. Asymtomatisk bakteriuri är vanligt hos äldre (särskilt kvinnor) och kateterbärare och bör inte behandlas utan samtidiga symtom, förutom hos gravida.
Vidare utredning
Vid recidiverande UVI (≥3 episoder per år) bör bakomliggande urologisk avvikelse utredas med ultraljud njurar/urinvägar och eventuellt cystoskopi, särskilt hos män och vid hematuri. Vid pyelonefrit med dåligt behandlingssvar bör bilddiagnostik (DT/ultraljud) göras för att utesluta abscess eller avflödeshinder. Vid multiresistenta fynd bör infektionsläkare/mikrobiolog konsulteras för val av antibiotika.
Sammanfattning
Urinodling ger både diagnostisk bekräftelse och resistensbesked vid urinvägsinfektion, men kräver korrekt provtagningsteknik för tillförlitligt resultat. Asymtomatisk bakteriuri ska som huvudregel inte behandlas, med undantag för graviditet och inför vissa urologiska ingrepp.
Källor
- Nicolle LE m.fl. Clinical practice guideline for the management of asymptomatic bacteriuria. Clin Infect Dis 2019. PMID: 30895288
- Gupta K m.fl. International clinical practice guidelines for the treatment of acute uncomplicated cystitis and pyelonephritis. Clin Infect Dis 2011. PMID: 21292654
- Läkemedelsverket. Nedre och övre urinvägsinfektioner, behandlingsrekommendation.
- Mandell, Douglas, and Bennett's Principles and Practice of Infectious Diseases. Elsevier.
