I detta kapitel diskuteras mindre klassiska EKG-förändringar som ses vid ischemi och genomgången hjärtinfarkt.

Patologisk R-vågsprogression

Normal R-vågsprogression innebär en successiv ökning av R-vågens amplitud från V1 till V4/V5 och därefter minskning igen till V6. Om denna är bruten indikerar det förlust av viabelt myokardium och därmed genomgången infarkt. Specificiteten är dock lägre än för patologiska Q-vågor. Patologisk R-vågsprogression ses både vid STEMI och NSTEMI. Se Figur 87.

U-vågsförändring

Nytillkomna U-vågor (i frånvaro av bradykardi) kan tala för ischemi. Om U-vågor förelegat tidigare bör de ha högre amplitud för att indikera ischemi. U-vågsinversion talar däremot starkt för ischemi men det kan vara svårt att urskilja från en begynnande T-vågsinversion (om T- och U-våg angränsar). U-vågsförändringar ses inte isolerat utan ackompanjerar ST-T-förändringarna. U-vågsförändring ses både vid STEMI och NSTEMI.

QTc-förlängning

Vid akut transmural ischemi är QTc-förlängning ett tidigt fynd.

Fragmenterat QRS-komplex

Definitionen av fragmenterade QRS-komplex är som följer (Figur 88).

Vid inkomplett/komplett skänkelblock eller pacemaker-EKG krävs >2 hack i R-vågen eller S-vågen.

Fragmenterat QRS indikerar genomgången myokardskada. Diagnostisk precision för QRS-fragmentering har utvärderats i en studie med ca 500 patienter som genomgick myokardskintigrafi. Man noterade att QRS-fragmentering var vanligare än Q-vågor efter infarkt. Fragmenterat QRS är mer sensitivt för tidigare AMI än Q-våg (86 vs 36%) men mindre specifik (89 vs 99%). Frånvaro av QRS-fragmentering hade hög negativt prediktivt värde för tidigare infarkt (93%). Vidare är fragmentering associerat med ökad risk för plötsligt oväntad död och ventrikelarytmier om patienten har underliggande kranskärlssjukdom eller kardiomyopati.

Nytillkommet retledningshinder

Hjärtinfarkt kan kompliceras med skänkelblock, fascikelblock, AV-block och arytmier. Detta är vanligare vid större infarkter och diskuteras här.