Leukocyter (LPK) mäter det totala antalet vita blodkroppar i blodet och är ett av de mest använda proven för att bedöma infektion, inflammation, benmärgsfunktion och läkemedelsbiverkan.
- 3,5–8,8 × 10⁹/L
LPK, vita blodkroppar, B-Leukocyter
Totala antalet vita blodkroppar (neutrofiler, lymfocyter, monocyter, eosinofiler, basofiler); speglar infektion, inflammation och benmärgsfunktion.
- Cytostatika och andra benmärgstoxiska läkemedel
- Virusinfektioner (influensa, hepatit, HIV)
- Benmärgssvikt (aplastisk anemi, myelodysplastiskt syndrom, malign infiltration)
- Autoimmuna tillstånd (SLE)
- Hypersplenism
- Sepsis med utarmning av neutrofilreserven
- Bakteriell infektion
- Vävnadsnekros (hjärtinfarkt, pankreatit)
- Akut stress eller kortikosteroidbehandling
- Rökning
- Graviditet
- Hematologisk malignitet (kronisk myeloisk leukemi, akut leukemi)
Indikation
LPK ingår i praktiskt taget all akut och rutinmässig blodprovstagning: vid misstänkt infektion, feber av oklar orsak, misstänkt hematologisk malignitet, monitorering av cytostatika- och immunsuppressiv behandling, samt vid utredning av oklar trötthet eller allmänpåverkan. Provet tas alltid tillsammans med differentialräkning för att avgöra vilken celltyp som dominerar avvikelsen, vilket är avgörande för tolkningen.
Fysiologisk bakgrund
Leukocyter omfattar neutrofiler, lymfocyter, monocyter, eosinofiler och basofiler, som samtliga bildas i benmärgen från en gemensam hematopoetisk stamcell. Neutrofiler utgör normalt majoriteten (cirka 50–70 procent) och är kroppens främsta försvar mot bakteriella infektioner, med kort halveringstid i blodbanan (timmar) och snabb mobilisering från benmärgens reservpool vid akut infektion eller stress. Lymfocyter medierar specifik immunitet och dominerar vid virala infektioner. Produktionen regleras av cytokiner som G-CSF (neutrofiler) och styrs uppåt vid infektion, inflammation och vävnadsskada genom akutfasreaktionen.
Provtagning och preanalys
Provet tas venöst i EDTA-rör utan krav på fasta. Analysen bör utföras inom några timmar efter provtagning, då cellmorfologi och räkning kan påverkas vid längre lagring. Kraftig fysisk ansträngning, stress och rökning strax före provtagning kan ge tillfällig leukocytos genom mobilisering av marginalpoolen av neutrofiler, vilket bör beaktas vid tolkning av lätt förhöjda värden.
Referensintervall
Typiskt referensintervall för vuxna är cirka 3,5–8,8 × 10⁹/L, med viss variation mellan laboratorier och analysinstrument. Barn har fysiologiskt högre referensintervall, särskilt spädbarn där lymfocyter dominerar differentialräkningen. Det lokala laboratoriets referensintervall ska alltid användas.
Tolkning
Förhöjda värden
Leukocytos (>8,8–10 × 10/L) ses vanligast vid bakteriell infektion (neutrofildominerad), men även vid vävnadsnekros (hjärtinfarkt, pankreatit), akut stress/kortikosteroidbehandling (demargination av neutrofiler), rökning och graviditet. Kraftig leukocytos (>25–30 × 10⁹/L), så kallad leukemoid reaktion, ses vid svår infektion, men bör väcka misstanke om hematologisk malignitet (kronisk myeloisk leukemi, akut leukemi) särskilt vid samtidiga omogna celler i differentialräkningen. Lymfocytos ses vid virala infektioner (mononukleos, CMV), pertussis och kronisk lymfatisk leukemi. Eosinofili ses vid allergi, parasitinfektion och läkemedelsreaktioner.
Sänkta värden
Leukopeni, oftast neutropeni, ses vid cytostatikabehandling och annan benmärgstoxisk läkemedelsbehandling, virusinfektioner (t.ex. influensa, hepatit, HIV), benmärgssvikt (aplastisk anemi, myelodysplastiskt syndrom, infiltration av malign sjukdom), autoimmuna tillstånd (SLE), hypersplenism och sepsis med utarmning av neutrofilreserven. Svår neutropeni (<0,5 × 10⁹/L) innebär hög risk för livshotande infektion och kräver skyndsam handläggning vid feber (febril neutropeni).
Felkällor och interferens
Kraftig fysisk aktivitet, stress, rökning och kortikosteroidbehandling kan ge tillfällig leukocytos utan patologisk betydelse genom demargination av neutrofiler från kärlväggen. Vid mycket höga leukocytantal (kraftig leukocytos vid leukemi) kan interferens med andra analyser förekomma (pseudohyperkalemi, pseudohypoglykemi) genom cellulär metabolism i provröret före analys. EDTA-inducerad pseudotrombocytopeni och agglutination kan i sällsynta fall störa automatiserad differentialräkning och kräver manuell mikroskopi för bekräftelse. Provtagning under pågående infektion hos patient med samtidig neutropeni av annan orsak kan maskera förväntad leukocytos.
Vidare utredning
Vid avvikande LPK bör alltid differentialräkning granskas för att identifiera vilken cellinje som avviker. Vid misstänkt infektion kompletteras med CRP, blododling och relevant fokusdiagnostik. Vid oklar eller uttalad leukocytos/leukopeni, särskilt med omogna former i differentialräkningen (blaster, myelocyter), bör perifert blodutstryk granskas manuellt och hematologkonsultation samt eventuellt benmärgsundersökning övervägas. Vid febril neutropeni krävs skyndsam bedömning och empirisk bredspektrumantibiotika enligt lokala riktlinjer.
Sammanfattning
LPK är ett brett men ospecifikt mått på kroppens totala leukocytmängd och måste alltid tolkas tillsammans med differentialräkning för klinisk relevans. Neutrofildominerad leukocytos talar för bakteriell infektion eller vävnadsskada, medan neutropeni innebär infektionsrisk som kräver skyndsam handläggning vid feber.
Källor
- Riley LK, Rupert J. Evaluation of Patients with Leukocytosis. Am Fam Physician 2015. PMID: 26554281
- Newburger PE, Dale DC. Evaluation and management of patients with isolated neutropenia. Semin Hematol 2013. PMID: 23782815
- George TI. Malignant or benign leukocytosis. Hematology Am Soc Hematol Educ Program 2012. PMID: 23233593
- Tietz Textbook of Clinical Chemistry and Molecular Diagnostics. Elsevier.
